Tjernobyl

Resan till Tjernobyl ligger nog på min top 10 lista över ställen jag besökt i livet. Det var en guidad heldagstur vilket var det enda sättet att ta sig in till området. Vi besökte kärnkraftsområdet strax innan den havererade reaktorn täcktes över med sarkofagen. Det är väldigt många minnen man bär med sig från resan: den igenvuxna naturen, daghemmet, reaktorn men framförallt Prypjat, staden som utrymdes några dagar efter haveriet och som numera är en spökstad. Speciellt nöjesparken som skulle öppnas dagarna efter haveriet med dess pariserhjul och bilbana är speciellt. Ceciumnivåerna i asfalten kring nöjesparken var fortfarande på extremt höga nivåer. För att ta oss in och ut i området scannades vi, troligen för att vi inte skulle ta med oss några souvenirer från Tjernobyl. På bussen till Tjenobyl fick vi titta på en film som beskrev händelseförloppet, och den var helt ok, men om man ska ta sig till Tjernobyl i framtiden så rekommenderas miniserien Chernobyl, regisserad av Johan Renck förcatt få en ganska bra bild av vad som hände.

En litet sidospår: Dagarna kring haveriet 1986 befann jag mig i Uppsala, mitt inne i min student/nationskarriär. Kring Valborg och första maj var det radioaktiva nedfallet som störst i Sverige, och speciellt i området kring Uppsala och norrut. Jag kan dock inte minnas att vi brydde oss speciellt mycket, vi var mest intresserade av att få ett trevligt valborgsfirande och en traditionell majmiddag. Man kan spekulera i hur situationen hade varit om olyckan skedde nu (2026). Hade mösspåtagningen i Carolinabacken ställts in? Troligen. Vi hade nog alla rekommenderats att hålla oss inomhus och bära ansiktsmask om vi gick ut. Ibland är det skönt att vi inte visste så mycket och att nyhetsflödet var betydligt slöare än nu.